Italian High Renaissance Painter, 1483-1520 Raphael Sanzio, usually known by his first name alone (in Italian Raffaello) (April 6 or March 28, 1483 ?C April 6, 1520), was an Italian painter and architect of the High Renaissance, celebrated for the perfection and grace of his paintings and drawings. Together with Michelangelo and Leonardo da Vinci, he forms the traditional trinity of great masters of that period. Raphael was enormously productive, running an unusually large workshop, and, despite his early death at thirty-seven, a large body of his work remains, especially in the Vatican, whose frescoed Raphael Rooms were the central, and the largest, work of his career, although unfinished at his death. After his early years in Rome, much of his work was designed by him and executed largely by the workshop from his drawings, with considerable loss of quality. He was extremely influential in his lifetime, though outside Rome his work was mostly known from his collaborative printmaking. After his death, the influence of his great rival Michelangelo was more widespread until the 18th and 19th centuries, when Raphael's more serene and harmonious qualities were again regarded as the highest models. His career falls naturally into three phases and three styles, first described by Giorgio Vasari: his early years in Umbria, then a period of about four years (from 1504-1508) absorbing the artistic traditions of Florence, followed by his last hectic and triumphant twelve years in Rome, working for two Popes and their close associates.  Related Paintings of Raphael :. | Parnassus | The Holy Family with Beardless St.Joseph | Boy from the Taylor Family | Portrait of Infante Antonio Pascual of Spain | marriage of the virgin |
Related Artists:
Eouard Manet
He was a French painter. One of the first 19th-century artists to approach modern and postmodern-life subjects, he was a pivotal figure in the transition from Realism to Impressionism. His early masterworks, The Luncheon on the Grass (Le dejeuner sur l'herbe) and Olympia, engendered great controversy and served as rallying points for the young painters who would create Impressionism. Today, these are considered watershed paintings that mark the genesis of modern art.
Ford Madox Brown
1821-1893 English painter and designer. The son of a retired ship's purser who had settled at Calais, Brown received an academic training under Albert Gregorius (1774-1853) at Bruges, under Pieter van Hanselaere (1786-1862) at Ghent and under Baron Gustaf Wappers at the Academie in Antwerp (1837-9). He moved to Paris in 1840, married the following year and studied independently of the ateliers
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.